Lillfisen har fått vaccinations sprutor på Bvc idag. Det var tufft. Som tröst ska hans mamma snart gå ut och köpa honom den finaste lilla snuttefilten som står att finna.

När jag var liten ville jag så jädra gärna vara allergisk. Det var ballt med allergier, i alla fall på min skola. Med en allergi under bältet var man lite cool, man stack ut. Och så fick man ofta någon form av avundsvärd särbehandling (typ specialkost istället för vanlig tråkmat).

Åh så gärna jag ville ha en liten överkänslighet att skryta om! Tomat, fisk, gluten eller vad som helst. Till och med en liten släng el-allergi hade varit roligare än inget.

Men jag tålde fasen allt. Jämt.

Trök.

Beviset på att jag är en kass mamma:





Lillemans fot. Avmålad med bläckpenna. I all hast.

Ursäkta?

Vad hände med de små gipsgjutningarna jag skulle gjuta av hans fötter varje månad det första halvåret? Vad hände med färgavtrycken jag skulle ta av både hand och fot så där som alla föräldrar gör med sina spädisar för att man tydligt ska kunna se tillväxten?

?

Nej det enda minnet min stackars son kommer att ha av sin spädbarnskropp är alltså en rutten bläckkrumelutt på ett vitt papper (ramar jag in den riktigt fint så kanske han inte tänker så noga på flottfläckarna?).

GP har testa semlor.

Brööööööööööööööööööööööööööööööööööl!

Varför bjöd dom inte in mig som gäst-testare?

Jag är självutnämnd expert inom ämnet.

Jag har ju för sjutton smakat mig igenom samtliga semelsorter som finns till försäljning i centrala Göteborg (från Nordstan i söder till avenyn i norr). Så har jag även dragit på mig en svinkass mage till följd, men det är sånt som kommer med jobbet.

Babyrytmiken var en succé! Helt klart.

Lillfisen tyckte det var jättespännande och såg väldigt imponerad ut när hans mamma sjöng Imse vimse spindel och Bä bä vita lamm (den icke uppdaterade versionen) med tillhörande rörelser. Faktum är att jag kan mycket väl ha varit den som rytmikade bäst av alla mammorna! Jo men visst.

- My god she really has got the babyrytmik in her blod, hörde jag någon viska och peka på mig.

Idag avslöjade jag och darling en överraskning för lilleman.

- Idag ska vi iväg på en grej..., sa min kille.
- En spännande grej..., sa jag.
- Vaddå vaddå?, undrade lilleman.
- BABYRYTMIK!, tjoade jag och darling unisont.

Lilleman blev skitglad och sprang genast och drog på sig sina fräckaste träningskläder.

And off we go.



Omotiverad bild. Men ändå. En bild.

Det blev faktiskt en riktigt mysig kväll igår.

Darling struntade i bandyn och vi käkade middag och kollade på film.

Vi såg Marley and me. Jag trodde att den skulle vara allmänt romcom, fluffifluff, puffipuff, muffimuff, snuffisnuff... ja ni fattar. Men den var faktiskt bra!

Kändes lite som att det handlade om mitt och darlings liv ett tag där (ungefär i mitten på filmen) och det enda jag kunde tänka var att FANK GOD att vi inte har en galen hund ovanpå alla allt barn!

Här har jag och lillfisen förberett myskväll till darling inför hans hemkomst från jobbet.

Vi har tvättat, städat, diskat, hyrt film, handlat, fixat chokladmousse samt planerat frodig middag. Lilleman har dessutom täljt ett stort trähjärta med texten Jag älskar far.

Så ringer darling och säger att han ska spela bandy ikväll.

Ursäkta?

BANDY!

Hallå eller. Fattar inte darling att vi har en överrasknings myskväll på G åt honom? Han ringde ju för sjutton i förmiddags och frågade vad vi gjorde. Inget! svarade vi då vilket ju borde ha fått honom att ana överraskning i mossen.




Chokladmousse ingredienser

Det blev lite kortare shoppingtur än väntat. Vi skulle ha mött upp en kompis på hennes lunchrast, men hon var tyvär tvungen att ställa in och då ville jag och lilleman hellre åka hem än springa runt på stan.

Tre-pack babysockar hann vi dock inhandla. Perfekta med små gummiploppar (?) undertill för fast stöd mot golv. Nu kan lilleman äntligen få fäste att göra alla komplicerade övningar han vill - rulla runt, krypa, stå upp, göra piruetter, hjula, gå ner i spagat etc.

Nu ska vi iväg och shoppa nya kläder till bebis som huxflux blivit en storlek större.

INTE kläder till spidermama. BARA till bebis den här gången.

Baaaaara till bebis.

Okej?

Got it?

Jaja.

Bra.

Mvh // En som undrar varför lönen alltid måste betalas ut i slutet på varje månad? Varför kan dom inte spexa till det ibland och slänga in pengarna på kontot den 8:e??

Bä bä vita lamm har du någon ull
Ja ja kära barn jag har säcken full
Helgdagsrock åt far
Söndagskjol åt mor
och två par strumpor åt lille lille bror 
xbox spel åt far
bloggdator åt mor
å två burkar mangopuré åt lille lille man.

SpiderMama sjunger Bäbä vita lamm för sin son. Uppdaterad version.

(Jag är faktiskt inte intresserad av någon "söndagskjol").

Jag gillar inte heller en-kö-till-två-kassor-grejen. Det är sjukt stressande.

MEN (som Tony Erwing skulle ha sagt) har man väl börjat med en-köaren så man måste man faktiskt rida ut den, dvs man får vänta tills det är tomt vid kassan, sen kan kassörerna börja tillämpa två köer. När stressade kunder huxflux tar saken i egna händer uppstår förvirring, stress och misär bland dem som faktiskt varit duktiga och samsats i en kö.

(En gång såg jag en man som blev så upprörd över en trängning att han snattade ett paket kondomer i ren frustration.)

Okej. Parantesen var ljug. But you get my point.

Och ja jag är så jädra mesigt svensk så det finns inte. Den mest exotiska roten jag har i mitt liv är kusiner från Falköping.

Jag har bloggtorka. Det står still i mitt huvud. Jag kan inte komma på en enda grej att skriva om.

När bloggare som Kenza och Blondinbella skriver att dom har bloggtorka så skrattar jag. Maahahahbahahababaha! skrattar jag. Jamenar dom skriver ju om sin vardag. Hur svårt kan det vara? Det är ju bara att knåpa ihop ett inlägg om dagen som gått.

Men JAG där emot - jag som skriver om viktiga ämnen så som bajsmagar, biljettsystem och min ofantastiska förbränning - MIG förstår man faktiskt om jag har bloggtorka.

Det är ju inte helt lätt att leverera inlägg med sån jädra tyngd i all day every day.